lördag 26 maj 2012

LURAS

Vaknar upp på morgonen till fågelkvitter utanför fönstret. Solens strålar tränger igenom  rullgardinen och lyser upp rummet i ett gult skimmrande sken. Hon sträcker på sig, känner sig faktiskt utvilad efter en god natts sömn. 
Hon stiger upp, alldeles tyst i huset, känns underbart i öronen. Tar en kort promenad med hunden.
Hon hade sett fram mot dagen som hon skull tillbringa med en vän. De skulle ha firat hans  födelsedag tillsammans idag, vilket var bestämt sedan länge. 

Precis när hon skulle gå till sängs efter en jobbig dag, ringer telefonen. Det var han. De pratar lite om hur dagen varit när han  plötsligt säger att han skall tillbringa dagen med sin två barn, de har ordnat en överraskning för honom. Han kan inte svika dem.
Trodde inte det var på allvar det vi bestämt, sa han.  Inte allvar, säger hon? Som vanligt, tänkte hon. Sviken igen. Inte första gången han gör så mot henne. När skall hon lära sig. Han luras.



4 kommentarer:

  1. En alltför vanlig situation misstänker jag. Bra skildrat.

    SvaraRadera
  2. Konstigt. Det där att vi vill ha dem fast de luras.

    SvaraRadera
  3. Tänkte ändå att barnen hade tur denna gången :) Fin vardagsbetraktelse!

    SvaraRadera